Här hittar du Sveriges mest kompletta databas för flygfrekvenser. Vi listar kommunikationskanaler för civilflyg, militärflyg, kontrolltorn (TWR) och flygledning (ACC). Frekvenserna täcker det civila flygbandet (118–137 MHz) som använder AM-modulering, I vissa undantag även FM-modulering
För att lyckas med din avlyssning behöver du ha koll på tekniken. Här är några av grunderna för flygbandet:
Frekvensomfång: 118.000 – 136.975 MHz.
Modulering: AM (Amplitudmodulering). Detta används av säkerhetsskäl så att flera kan prata samtidigt utan att helt blockera varandra.
Antennval: Flygplan sänder vertikalt. Se därför till att din antenn står rakt upp för bästa mottagning. Antennens placering kan också göra också stor skillnad.
Squelch: Ställ in brusspärren precis där bruset tystnar för att fånga svaga signaler från långt håll.
När du lyssnar kommer du ofta höra dessa förkortningar. Det hjälper dig att förstå vem som pratar med vem:
TWR (Tower):
Tornet som styr start och landning.
APP (Approach):
Leder in planen mot flygplatsen.
ACC (Control Center):
Leder trafik på hög höjd.
ATIS:
Automatisk väderinfo (sänds dygnet runt).
GND (Ground):
Markkontroll för taxande flygplan.
Notera att all trafik i högre luftrum sker på engelska, medan mindre flygfält ofta använder svenska.
Här är några av de bästa verktygen för att komplettera med din scanner och hobby:
LFV & AIP – Officiella kartor och data.
Flightradar24 – Se planen på karta live.
LiveATC.net – Lyssna på flyg-kommunikation live utan en scanner. Finns även som App att ladda ner till Android.
Vad säger lagen?
I Sverige är det lagligt att inneha en radioscanner och lyssna på flygtrafik (så länge du inte spelar in och sprider det vidare eller stör trafiken).
OBS!
Det är också strängt förbjudet att sända på dessa frekvenser.
Att lyssna på flygradio, ofta kallat Airband, är en av de mest fascinerande delarna av hobbyn för radiointresserade. I frekvensområdet 118.000 MHz till 136.975 MHz pågår en ständig dialog mellan piloter och flygledare som styr trafiken över Sverige. Till skillnad från många andra radiosystem som gått över till digital teknik (som Rakel), sker kommunikationen inom civilt flyg fortfarande analogt via AM-modulering. Detta gör det enkelt för dig med en vanlig scanner att lyssna på allt från små privatplan till stora passagerarplan från SAS, Ryanair och Norwegian.
Flygbandet är internationellt standardiserat. Det innebär att en pilot kan flyga från Arlanda till New York och använda samma radioutrustning hela vägen. En viktig teknisk detalj är övergången till 8.33 kHz kanalsteg. Tidigare användes 25 kHz mellan varje kanal, men på grund av trängsel i luftrummet har man i Europa delat upp kanalerna tätare. Det är därför viktigt att din scanner eller mottagare stödjer 8.33 kHz stegning för att du ska hamna exakt rätt på frekvensen.
Kommunikationen sker mestadels på engelska, vilket är det internationella flygspråket, men vid mindre flygplatser och privatflyg förekommer även svenska. Det är helt lagligt att lyssna på dessa frekvenser i Sverige så länge du inte spelar in och sprider det vidare, eller stör trafiken.
Generella kanaler för flyget.
| 121.500 MHz | Nödfrekvens (Guard) |
| 123.450 MHz | Air-to-Air (Pilotchat) |
| 123.100 MHz | Search & Rescue (SAR) |
| 121.600 - 121.990 | Markkontroll (GND) |
Teknisk standard för civilt flyg:
Eftersom plan flyger högt är räckvidden ofta mycket lång (fri sikt).
TWR: Tower (Tornet)
APP: Approach (Inflygning)
GND: Ground (Mark)
CLD: Clearance Delivery
För att ta emot dessa signaler krävs ingen licens, endast en mottagare (scanner). Populära märken som Uniden Bearcat, Whistler och Icom tillverkar handscanners som är utmärkta för flygbandet. För bästa mottagning rekommenderas en extern antenn avstämd för VHF-flyg, placerad så högt och fritt som möjligt. Det går också bra med en billig SDR-Sticka till din dator.
Navigationshjälpmedel (för instrumentflygning)
Dessa är inte ”pratfrekvenser” utan används av flygplanets instrument för att styra och leda inflygningar.
ILS lokaliserare (LOC) och glidbana (GP), t.ex. 110.30 MHz / 108.50 MHz + 335.00 MHz
Lokaliseraren ger sidleds‑ledning så att planet ligger exakt i linje med banan, medan glidbanan ger vertikalledning för rätt vinkel ned mot tröskeln. Piloten kan då ”följa nålen” på instrumenten och få en stabil, exakt inflygning även i dåligt väder.
VOR/DME (t.ex. SDH 115.65 MHz, PGG 113.35 MHz)
VOR ger en kompassliknande riktning till stationen, och DME mäter avståndet. Detta gör att flygplan kan följa publicerade rutter och veta exakt hur långt det är kvar till en viss punkt.
NDB (t.ex. SL 342 kHz)
Ett enklare radiofyrsystem som visar riktning mot en punkt (fyr). Används som referenspunkt i vissa procedurer, även om NDB generellt är på väg att fasas ut internationellt.
Alla dessa frekvenser och funktioner är definierade i AIP ESGG AD 2.18 (kommunikation) och AD 2.19 (radiohjälpmedel), som utgör det officiella regelverket för hur de ska användas.
Ja, det är lagligt att inneha och använda en radiomottagare (scanner) för att lyssna på flygtrafik i Sverige, eftersom sändningarna inte är krypterade. Däremot får du inte spela in och publicera samtalen eller störa trafiken genom att sända själv.
Flyget använder Amplitudmodulering (AM) av säkerhetsskäl. Om två stationer sänder samtidigt på FM tar den starkaste signalen över helt (”capture effect”). Med AM hörs båda signalerna samtidigt (som ett tjut), vilket gör att flygledaren märker att någon försöker prata även om någon annan blockerar frekvensen.
Den internationella nödfrekvensen för civilt flyg är 121.500 MHz (ofta kallad ”Guard”). Den övervakas ständigt av alla flygledartorn och de flesta kommersiella flygplan. Militärt flyg använder även 243.000 MHz.
Du behöver en scanner eller mottagare som klarar VHF-bandet 118–137 MHz med AM-modulering. För att höra alla moderna kanaler korrekt i Europa bör din scanner också stödja kanalsteget 8.33 kHz. En enkel analog scanner fungerar utmärkt, du behöver ingen digital scanner.
Sweden Control (eller specifikt t.ex. Malmö Control, Stockholm Control) är de flygledningscentraler (ACC) som tar hand om planen när de ligger på marschhöjd i luftlederna mellan flygplatserna. De täcker mycket stora områden jämfört med ett lokalt flygplatstorn.